När Jenny blev fru Lindgren

I lördags var jag med om något så himla himla fint. Det var nämligen äntligen dags för Jennys bröllop! Vi har pratat om det ända sen i höstas när vi lärde känna varandra och nu när det äntligen var dags var vi förstås tvugna att vara med. Jag mötte upp Kerstin, Julia, Sofia och Lina vid tågstationen i Norrköping och så åkte vi pendel till Linghem där vi blev upphämtade av Micolle och Amanda. Alla bröllopsfina förstås, i blommiga kjolar och nya vita skor.
 
Väl inne i kyrkan var alla så himla nerviga och jag skakade nästan när musiken började, det är ju en sån helig grej det här med bröllop, så övermäktigt på ett märkligt och fantastiskt vis. 
 
Och så kom dom äntligen! Hela kyrkan snörvlade och Jenny gick med sin Filip låååångsamt långsamt längs altargången iförd världens finaste klänning (hennes farmors! bra stil farmor) och blomkrans i håret. Sen var det massa fin sång och jag grät som ett litet barn vid Filips sång till Jenny.
 
När ringarna var bytta och alla psalmer färdigsjungna vandrade dom ut igen.
 
Vi fick såpbubblor!
 
Som vi förstås blåste på herr och fru Lindgren när dom kom ut ur kyrkan. Asså. Ser ni hur fint???? Blir helt gråtig när jag tänker tillbaka på det, tänk att kärlek kan vara så stark och fin och omvälvande. Dom här två människorna är verkligen som gjorda för varandra och dom förtjänar all lycka i världen.
 
Sen blev det kramkalas framför kyrkan.
 
Vi väntade snällt på vår tur.
 
Kolla buketten då! Med eucalyptus, pion och annat fint. Efter kramkalaset tackade vi för oss och lämnade denna fantastiska nygifta person för att istället åka in till Linköping och ta plats på en uteservering där vi firade det fina vi precis bevittnat.
 
Och när vi åkte hem med pendeln igen visade sig en regnbåge över åkrarna. Perfekt avslut på en perfekt dag♥
Publicerat i Vardag
#1 / / JUNITJEJ:

Vilket gulligt brudpar!