Hela september.

Idag är det den sista september och jag har gått på universitetet i en månad, utöver de två första nollningsveckorna då. Trodde aldrig att jag skulle bli såhär stor men det blev jag visst! Här kommer en liten recap på hur månaden har sett ut genom min mobilkamera:
 
Har haft flera lediga vardagar och då har jag tagit någon timmes sovmorgon och ätit instafrulle tillsammans med diverse skolböcker, logotyper och annat skolrelaterat. Ändå rätt lyxig del av universitetslivet.
 
De flesta dagar har jag dock suttit på diverse föreläsningar, seminarier, labbar och lektioner. 1-3 per dag, typ. Här är från förra veckan när vi hade en gästföreläsare från Stuttgart på plats, han pratade om Design Thinking.
 
I början av månaden gick jag på utställningen Vi har en viktig grej på gång på Arbetets Museum där ett gäng serietecknare ställde ut sina grejer, bland annat Liv Strömquist som jag gillar. Hade på mig det som har varit min uniform den senaste tiden; kostymyxor, tshirt, lång kappa och sneakers.
 
En kväll gick jag på förfest med klassen, men eftersom att jag skulle jobba dagen efter så åkte jag hem istället för att gå till Trappan. Köpte nuggets i väntan på min skjuts. Dagen efter (och flera andra dagar den här månaden) åkte jag och Kerstin till Kålis. Säsongen är förresten slut nu, jobbade mitt sista pass i söndags!
 
Förra veckan var det Kulturnatten här i Norpan och jag hade en loppisdag med mig själv. Åkte runt till en massa olika ställen som jag aldrig varit på förut, blev kär i en tv-möbel och köpte en lampa för 40 kronor. Gick en sväng till East Collectives klädloppis på Trappan också och råkade få med mig en hel påse med hysteriskt färgglada grejer hem.
 
Samma kväll åkte jag och Micke till Skavsta för att hämta mamma som varit i Spanien i en vecka. Såhär fint var det på vägen dit.
 
Och såhär fint var det kvällen efter.
 
Och så har jag ju varit på Kolmården! Utan uniform för en gång skull, men den här gulliga i släptåg. Charlies favoritfras är "Åka Bamse!"<3
 
Den här skrutten var också med. Gulligaste som finns asså.
 
Det var allt för september månad! Tack för sensommarvärmen och all sol vi fick. Nu plockar jag fram mina halsdukar och gör mig redo för oktober.

Nolle-p.

 
Nolle-p var det ja! Eller Nolleperioden om man så vill. De första två veckorna på universitetet är fyllda med stök, det är alltifrån lekar och gyckel till tävlingar, förfester och sena nätter på Trappan. Alla GDK-Nollan (Nollan går inte att böja i det här sammanhanget) fick en varsin snorgrön keps att skriva namn och klass på så att vi skulle känna igen varandra och de flesta rynkade på näsan till en början, men vi insåg snabbt att det nog var det bästa vi kunde ha fått eftersom att vi kände igen vår GDK-flock på flera mils avstånd, även i dunklet på Trappan... Gänget i orange kepsar är MT:arna, MedieTeknik, vårt systerprogram. Flera av aktiviteterna gjorde vi tillsammans med dom.
 
Hur som helst så var Nolle-p otroligt kul och väldigt, väldigt utmattande med aktiviteter och fester tätt inpå varandra med några intro-lektioner i skolan i samma veva. Vi blev så himla fint omhändertagna av faddrar, festerister och phadderister och jag är så himla glad över min nya klass. Tre veckor har redan gått sen uppropet och för varje dag som går känner jag mer och mer hur självklar min plats på LiU är, och framförallt som GDK-are! SKÖN känsla måste jag medge, att veta vart man hör hemma, om så bara för några år.

Frankenstein.

Under nolle-p så vann jag två biljetter till premiären av Frankenstein på Östgötateatern, och igår var det dags! Jag tog med mig min nyfunne klasskompis Elin och jag tror nog att vi sänkte medelåldern med säkert 20 år. Ändå kul. Efter att vi hällt i oss ett varsitt glas bubbel och låtsasminglat med alla tanter och farbröder satte vi oss i en varsin sammetsbeklädd stol och lutade oss tillbaka. Det var två timmar av sorg, elände och desperation, ingen upplyftande föreställning alltså, men jag tyckte ändå om den. Moneybrother som är på alla affischer hade förstås inte ens någon riktig roll, han var mer som någon slags berättare, och så sjöng han förstås. Bra sjöng han också, med kraft och känsla. Inte helt otippat kanske.
 
Sammanfattningsvis så var det en fin kväll med en bra föreställning, en ny vän och lite bubbel som pricken över i.
Stort tack till Östgötateatern från en fattig student.