En eminent helg.

Vilken helg! I lördags flängde jag runt på stan, bland annat för att luncha med Kerstin men även för att förbereda inför kvällen. Alla tjejer var bjudna till Julia på middag och efter det åkte vi hem till Viktor på förfest (och reunion med hela järngänget från gymnasiet) innan vi styrde stegen mot Puls. Det blev en så himla lyckad kväll, vilka vänner jag har alltså. Slutar ju aldrig att förvånas.
 
 
Dagen efter var det förstås pizzahäng hos Karin som gällde, det blev lite fritidsgårdsfeeling i vanlig ordning när alla grabbar ramlade in efter någon timme, rätt mysigt. Kvällen spenderade jag i Kerstins bubbelbadkar. Kan ju inte klaga.
 
Den här veckan är det nästan bara jobb som gäller, Apoteket i veckan och Kolmården (som har premiär för att som har årskort) fredag till söndag. Riktigt pepp på det sistnämnda! Och dessutom så ska jag förhoppningsvis få träffa lille Melwin! Jag blev ju nämligen moster för andra gången i lördags. Fick ett sms av mamma när jag stod i hallen hemma hos Viktor, snacka om att det blev en lyckad förfest efter det... Blev så himla glad. Snart får vi träffas!♥

En morgon i mars.

För någon vecka sen såg himlen ut såhär när jag gick upp för att göra mig i ordning och gå till jobbet:
 
 
Blev helt paff. Tänk vilken magi man missar när man sover länge om mornarna! Katastof. Jag satt iallafall vid köksbordet extra länge och tittade ut genom fönstret (låter förmodligen betydligt mer harmoniskt och poetiskt än vad det var, men ändå) åt min ovanligt goda frukost som dagen till ära innehöll frukostingrediensernas frukostingrediens, keso- och avokadoröra.
 
 
Ärligt alltså. Kan inte riktigt bestämma mig för vad som är vackrast, den rosa himlen eller de här mackorna...
 
 
Och det var den morgonen. Fler såna tack!
 

Kerstin, Karin och Kungens Rosor.

I torsdags hämtade jag ju upp Kerstin på flygplatsen, äntligen äntligen äntligen säger jag bara. Vi stannade till på Burger King för att käka lite och det slutade med att vi satt där i säkert två timmar och bara pratade om den senaste tiden. Det blir liksom inte riktigt av att man Skypear särskilt ofta så det fanns en hel del att beta av... Så skönt att ha henne hemma igen, även om det bara är för några dagar.
 
 
Dagen efter träffade jag både Kerstin och även Karin (!) som kom hem i veckan från nästan tre månader i Asien! Så märkligt att sitta där och fika med dom som om det vore det självklaraste i världen, då inser man verkligen hur mycket man har saknat dom.
 
 
På kvällen mötte jag upp min pappa och lillebror och några andra för att äta indiskt och gå på teater! Lyx. Vi såg Kungens Rosor på Östgötateatern och även om det alltid är kul att gå på teater så var just den här ingen höjdare, alldeles för abstrakt för mig så jag förstod inte riktigt vad det var jag såg. Skulle nog inte rekommendera den, tyvärr.