Manchester.

 
Aaaaah semester. Sol. Manchester! Jag har varit i Idre sen i lördags och det känns som att vara på rehab. Vi har gått upp vid åtta varje dag, varit i backen vid nio och sen kört på till typ tre med paus för lunch runt tolv. I söndags och onsdags var det strålande sol och vi var nästan först ut i backen vilket innebar några helt euforiska åk innan alla danskar kom och tog över. Jag har bytt upp mig från gamla twintips till ett par carvingskidor och det har gjort underverk, helt plötsligt så känns det som att jag faktiskt KAN åka skidor? Har alltid varit lite halvdålig även om jag tyckt att det har varit kul, men nu är det en helt annan grej när skidorna verkligen gör jobbet och man kan swisha nerför backen utan problem.
 
 
Bästa bonusen med årets skidvecka är att Matilda är här! Hon säsongar i Idre tillsammans med sin pojkvän Tigge och vi har inte setts sen i somras så vi passar på att umgås lite. Dom har varit här på middag och åkt lite skidor med oss, och igår var jag ditbjuden på middag följt av en liten utgång.
 
 
Idag rullar vi neråt i landet igen. Tack Idre det var kul!

Rue de Varenne.

Alla hjärtans dag var ju som bekant i söndags, jag köpte lite små nödvändiga grejer till mig själv och hade verkligen inte förväntat mig något från någon annan men under middagen i lördags langade både mamma och Micke upp små paket till hela familjen. Här är den tredje av de små vaserna som jag nämnde i söndags, och så presenten jag fick av mamma! En ny parfym från Emma S.
 
Den påminner väldigt mycket om en av Clean-dofterna, fräsch men ändå med ett djup. På förpackningen står det något om liljekonvalj, apelsinblom, ljus mocka och vit mysk.
 
Tack mamma<3

Tre bra filmer.

Nu när det är så himla deppigt väder ute och det i samma veva är mycket i skolan älskar jag att sjunka ner i soffan efter en lång dag och titta på en film. Jag är ingen filmfantast egentligen, men vid rätt tillfälle (och med rätt film) så älskar jag det. Här är tre som jag tyckte väldigt mycket om:
 
Woman in Gold, från 2015 och med ett IMDB-betyg på 7,3. Filmen är baserad på en sann historia och handlar om Maria Altmann och hennes kamp om att få tillbaka en tavla som nazisterna beslagtog i samband med att hon flydde från sin hemstad Wien under andra världskriget. Tavlan är inte vilket som helst, utan det världsberömda porträttet av Marias moster Adele Bloch-Bauer målat av konstnären Gustav Klimt, då värderat till 100 miljoner dollar. Filmen berör andra världskriget helt utan en massa pang-pang utan det blir istället en väldigt fin och känslosam skildrig av hennes liv. Sista kvarten grät jag som ett litet barn.
 
The Age of Adaline såg jag i julas. Det är en heeelt fantastisk historia om Adaline som är med om en olycka och i samband med det slutar åldras. Hon lever hela sitt liv i rädsla för att staten ska komma och kidnappa henne för att kunna forska kring hennes tillstånd men träffar tillslut en man som förändrar allt. Den här filmen är så himla fin, älskar hur man får se tillbaka på hennes liv i alla möjliga tidsåldrar och man kan ju inte annat än älska Blake Lively<3 
Gone Girl såg jag på bio när jag var i London med tjejerna för ett år sen, men jag räknar den fortfarande som en av dom starkaste (eller kanske märkligaste) filmer jag har sett. När filmen var slut satt vi och gapande i säkert en kvart. Filmen är så oerhört twistad och obehaglig. Den handlar om Nick och Amy Dunne som är gifta sedan fem år tillbaka, men på deras femte bröllopsdag försvinner Amy. Man spekulerar kring varför hon försvunnit och det slutar med att Nick blir misstänk för mordet på sin egen fru, utan att hennes kropp hittats. Ååååh det är så spännande, ni måste se den.