Emma Ljungberg

Vid ett-tiden den 27e befann vi oss på ett nytt ställe i lilla Airlie Beach, ungefär tio minuters promenad längs vattnet ligger nämligen Abel Point North, en hamn där vår farkost för de kommande tre dagarna låg och guppade. Vi skulle nämligen ut och segla!

En stor katamaran tog oss efter en och en halv timmes puttrande (vilket också gav tillfälle till lika lång tid av solande och lite sovande på det behagligt gungande däcket) anlände vi tillsammans med nästan 50 andra till South Molle Island där Koala Adventure Resort låg, hostelet/resorten som vi skulle spendera de kommande två nätterna på.

Hostelet i sig var en besvikelse och det kändes snarare som att man befann sig på ett halvförfallet ställe i mitten av en skräckfilm när man promenerade den korta sträckan mellan rummet och poolen/baren/restaurangen (främst på natten då, but still). Vi misstänkte att det hade varit en riktigt fin resort för några år sen, men nu används den bara av företaget vi åkte med så vi var helt ensamma på ön. Tur då att vi inte är här för att hänga på hostel! Vi bestämde oss för att kolla in solnedgången som tydligen skulle vara jättevacker på andra sidan ön, en enkel tiominuterspromenad bort (som inte alls var så enkel eller så kort heller för den delen) men vi missade precis när solen gick ner bakom ett berg och fick istället snällt sitta och njuta av färgerna på himlen medan ljuset sakta försvann helt. Vi lyckades ta oss tillbaka till hostelet och klockan sju serverades buffé med pasta bolognese, sallad och vitlöksbröd (kunde inte se en enda toast eller BBQ-såsflaska, hurra!). Tänk er själva hur mycket 50 hungriga och fattiga backpackers äter när maten lagas och serveras av någon annan samt dessutom finns i obegränsade mängder. Varenda kotte tog minst två fullproppade tallrikar med mat och slevade glatt i sig innan alla försattes i matkoma och vi lämnade tallrikarna för att bege oss tillbaka till rummet. Vi behövde inte ens disksa, vilken dröm (och så ovant vid det här laget). Tanken var att kanske ta en dusch och gå tillbaka till restaurangen där alla hängde men efter en skräckupplevelse på rummet med en gigantisk spindel och en orimligt uttröttande måltid somnade vi allihop (allihop = jag, Felicia, Sarah och vår roomie Hannah från Österrike) tidigt.

Dagen efter ringde klockan lite efter sex vilket kändes väääääldigt tidigt för oss med tanke på hakuna matata-livsstilen som vi lever här. Vi pallrade oss hur som helst iväg för att äta frukost (återigen: ätsåmycketduvill-buffé där man slipper handla/laga/diska = matkoma och lyckoskutt) innan vi, klockan 08.00, puttrade iväg på katamaranen Pride of Airlie för att två och en halv timme senare stiga av på Whitehaven Beach. Mer om det imorgon!