Mamiljen fyllde åtta.
I måndags firade vi att mamma och Micke har varit tillsammans i åtta år. Åtta! Det är halva Isaks liv. Micke har i princip bott med oss sen dess och nu har dom köpt ett nytt hus tillsammans, som vi snart får nyckeln till och ska börja förvandla. Ser så mycket fram emot det! Det kanske låter konstigt men jag tycker det är så fint med familjer som delas upp för att sen växa sig starka och blomma ut ännu mer åt olika håll. Kanske väldigt typiskt skilsmässobarn att romantisera sånt men min familj är ju mer än dubbelt så stor nu, tack vare det.
Hur som helst så skålade vi i champange och åt finmiddag hemma, jag köpte tulpaner och Micke kom hem med åtta stora rosor. Mamma bjöd på supergod förrätt på avokado och räkröra. Mysig kväll. I fredags var jag ju ute och käkade med mamma och Pauline, vilket är så fint och knäppt för om mamma och Micke aldrig hade träffats hade vi aldrig fått lära känna Pao. Och så nu åtta år senare sitter vi och skålar i vin på en restaurang, klappar händerna på musikal, gråter över varsin drink och moffar i oss hamburgare klockan halv två på natten som om det vore världens mest självklara sak. Det är livet! Knäppt och fint och sorgligt och frustrerande och överranskande på alla sätt och vis.